Gröna Gränd 4

Alla människor är unika och engagerar sig därför för olika saker, vissa för miljön, vissa för forskning och vissa har hamnat snett i livet och engagerar sig åt kriminalitet. Att protestera för saker man tycker är viktigt och bry sig om är något som är helt okej. Något som däremot inte får accepteras är aktivister som utlöser kravaller och startar uppror. Samhället är till för oss alla och det är just de, vår närmiljö som tar skada av den sortens engagemang. Vi lever i ett sådant upplyst samhälle att problem och tvister måste kunna lösas på ett mer civiliserat sätt, vi är inte längre grottmänniskor som kan gå ut och klubba ner allt vi tycker är orättvist, nej vi har nått betydligt längre än så. Vi har formats och socialiserats av olika faktorer men vad är det då som gjort att några individer ägnar sig åt sådana här handlingar?, Jag tror att det är pressen att passa in i samhällets stöpta form som kan bli för stor för många, vi måste ta till oss alla normer och värderingar som finns idag annars blir vi kallade asociala och onormala vilket inte är acceptabelt. Denna press kan alltså bli för stor och medverka till att det slår slint i förvirrade ungdomars hjärnor och utlöser dessa drastiska våldsamma handlingar. Av den anledningen håller jag med Johanne Hildebrandt som är skribent för aftonbladet att man bör engagera sig i något vettigare. Ni kanske undrar vad? Då svarar jag Sport, sport har engagerat människor i alla tider och det sker oftast under kontrollerande former och det är inte minst underhållande. Jag gillar hockey och då främst ett speciellt lag.

Jag älskar Timrå IK, jag älskar känslan och jag älskar spelet. En kväll för 8 år sen jag satt jag klistrad framför tv rutan och såg min första hockeymatch, det var Timrå som spelade och jag förundrades och fascinerades av deras kämpaglöd och glädje, jag fick upp mina ögon för Timrå och har sedan den dagen varit fast och förälskad. Det är inte bara matcherna i sig som är viktigt, utan även allt runtomkring. Känslan och gemenskapen att vara delaktigt i nåt så stort, SÅ STORT som Timrå IK. Bara bussresorna i sig själv är så fantastiska att de nästan är hela nöjet. Man umgås i bussen, man pratar, skrattar och sjunger, ja man har det allmänt trevligt helt enkelt. Att Timrå skulle påverka mig och få mig så engagerad kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro den där kvällen för 8 år sedan. Men nu vet jag, efter allt jag har sett och känt att det inte finns något i världen som kan mäta sig med Timrå. Timrå är mitt allt.

Jag tror att det är Timrå som har påverkat och hjälpt mig att utvecklas till den jag är idag, jag har under åren lärt mig mycket, inte minst om vänskap, ansvar och förtroende. Timrå ger mig också inspiration för att på ett lättare sätt klara av den ibland påfrestande vardagen, skola, jobb och träning är bara några exempel på saker som underlättas tack vare mitt stora engagemang för det jag älskar.

Det jag vill ha sagt med detta tal är alltså att med engagemang och påverkan kan man komma långt och på så sätt utvecklas som individ och bli en bättre människa så vi alla kan leva i fredlig och behaglig värld, trots att vi alla är unika.